Kråkas flygturer

I dag mår jag bättre! Weeehooo!! Egentligen vände det nog redan i går kväll, då jag inte hade något sånt där superanfall utan mer lite jämnont. Idag har jag bara haft ont en kort stund och det var efter den första hundprommenaden jag gått på hela veckan…

Maria och Hera lockade ut mig till kallebäck för träning! Jättekul! Det tyckte kråka också, särskilt när hon stack för att jaga några retsamma duvor på plan… Annars gick träningen jättebra! Fritt följ med halter. Hopp, både uthopp och återhopp. Apportering både trä och metall. Vi tränade platsliggning också bredvid Hera och båda tjejerna var väldigt duktiga! Kul att vara igång igen!

Jag hjälpte till med skotträningen för Hera också, fick skjuta med knallpulverpickadoll!! Svår träning det där…svårt att veta om själva träningssituationen blir en grej för hunden eller om det är skotten i sig den reagerar på…?

Planen om jag fortsätter må bra är att spåra i morgon! Ett öppet, inte så långt, spår på åkern här nedanför blir nog en bra start för matten….

…på den svenska sjukvården är ju vanlig…

Nu instämmer jag i den!

I går sökte jag vård för mitt elaka njur-onda. På vårdcentralen och fick då träffa en läkare samt lämna urinprov och blod. Då proverna inte visade något utöver det normala talade doktorn om för mig att det inte fanns något att göra…och att om jag fick mer och tillräckligt ont fick jag söka till akuten….!! OK…. så jag åkte hem och funderade över vad som är tillräckligt ont…. är att inte kunna göra något annat än att sitta i fåtöljen och koncentrera sig på ontet och att inte skrika högt, att ha tillräckligt ont??

Efter några timmar hemma med mycket ont(tillräckligt??) åkte vi in med mig till akuten. Där fick jag vara i 5 timmar på ett rum(sittandes på en pinnstol, för jag kan inte ligga ner)….för att få höra att eftersom jag inte ”hoppar omkring av smärtan” och den dessutom sitter lite långt ner för att härledas till njuren kan de inget göra….. så fick jag antibiotika(urinprovet jag lämnade här visade lite vita) och skickades hem…med orden att om det fortsätter att göra ont får jag söka Gyn….

Jag vet alltså fortfarande inte vad som är fel!!

Så..nu har tredje natten i en fåtölj avklarats..jag börjar bli bra på att sitta och sova 5 minuter i taget…

Jag klagar fast jag vet att det inte alls är unikt med smärta! att det finns fler än jag som heller inte vet varför de har ont…men när man är mitt upp i det är det en mycket klen tröst….

Ska nämna min fantastiska familj också!! G och lilla K fick skjutsa mig till akuten för jag orkade inte köra själv, de var alltså med hela kvällen…de kunde förstås åkt hem och väntat (3 mil) men man vet ju aldrig hur lång tid det tar …så de väntade. Jag vet inget annat barn i världen som glatt och helt(och nu måste ni tro mig)utan gnäll och klagan tillbringar 5 timmar i ett väntrum en kväll!!! Det fanns lite leksaker och en griffeltalvla, allt som behövs alltså! Hon uttryckte till och med att det var kul och luktade så gott på sjukhus!! Fantastiska unge! Och fantastiske make som också utan tvekan ställer upp! Stackars J var ensam hemma med hundarna, men fixade detta galant med rastning och matning. De kollade på sällskapsresanfilmer och myste i soffan tillsammans.

Nå, nu ska jag ge antibiotikan allt mitt hopp och min tro! Hjälper inte det ska jag lägga mig på golvet på Gyn och skrika!