Kråkas flygturer

…har det varit i helgen.

Kennelläger för hundar födda i kennel Dark’n smart och kennel Gilean’s

I lördags packade jag in Kråka(ja, jag kom ihåg hunden ) och massor av saker i bilen och begav mig av mot södraste småland. Min första egna resa med körkort och bil, så lite spänd var jag allt. Det gick jättebra att köra, jag blev inte mycket trött alls utan kom fram pigg och förväntansfull!

Ett 20-tal hundar och ägare var samlade för träning i  några dagar. Jag kan inte komma på något jag hellre skulle vilja göra en härlig valborgshelg med suveränt väder!

Lördag eftermiddag startade med ett enkelt uppletande för mig och kråka som fick en synretning och helt okänd leksak, det gick bara fint. Sen hade jag lagt två korta(75-100m) spår med bara ett slut i varje, eller jag hade dubbla slut för att jag var osäker på hennes markeringar…med all rätt! Spårade finfint gjorde hon men känns inte så motiverad på pinnarna, nåt att fortsätta jobba med! På kvällen fick kråka vila på vårt rum, något hon fixade väldigt bra! Efter middagen dracks det väl en och annan alkoholhaltig dryck samt skrattades ett och annat skratt!

Söndag förmiddag var det äntligen dags för sökträning! Jag gjorde tre skick på nästan fullt djup. Kanske var det för svårt för kråka…eller det var det, men jag ville testa lite hur hon funkade… Det gick ändå ganska OK, hon springer med lätthet ut till figge men har lite svårt att ta lösrullen. Nya lösrullar(slangar) hon inte testat förr kanske inte var en bra ide? rullarna släpptes några gånger på vägen in så vi körde om henne. Hos en figge fanns en bäck, det är en ny svårighet för henne och hon stannade och drack…. Git tyckte inte att hon var tillräckligt säker med rullen än utan tycker jag ska köra på med hittaövningar på fullt djup ytterligare ett tag och befästa rullen ännu bättre vid sidan av. Jag funderar vidare……

På söndagseftermiddagen valde jag att fokusera på rena rulleövningar. Hon fick springa till Maria som först stod ca 40 meter bort och hämta en rulle i taget, sammanlagt 4 stycken. när hon lämnat den fint till mig fick hon godis och sen kuta efter nästa. Jätteduktig var hon och maria flytade sig längre och längre ut så att det var minst 50 meter på sista skicket.

Söndagskvällen bedrevs ungefär som första med god mat, vila i rummet för Kråka, lite cider, bastu för hugade spekulanter(jag fegade dock)  mycket skratt och mycket tjöt! Att jag fotade bastukarlar på väg till sjön för ett dopp som inte blev av, samt bastu”tanter” på väg till blåkulla kanske vi inte ska tala för mycket om??

På måndag förmiddag  löd jag Git och gjorde rena hittaövningar. Tre skick med figgar på fullt djup och gott godis. Det gick jättebra förstås, springa till godis kan hon!! Uppletande hann vi med då också, synretning med 2 utlagda föremål visade sig vara lite för svårt för Kråka, men med lite hjälp fann hon dem! Det är hennes tveksamhet till att gå ut på djupet med fart som jag måste jobba med. Eller det handlar nog väldigt mycket om att hon inte vet vad det är hon ska göra! När hon känner ett föremål tvekar hon inte kring vad hon ska gör med det…så det ska bara koppla att det är där ute föremålen ligger…..

Ozzy

Angie

Den eftermiddagen sköts det några skott för de som ville skotträna. Vi gick iväg och lyssnade på avstånd. Ingen reaktion alls på Kråka, varken i stillastående eller lek. Det visste jag. Med hjälp av Eva gjorde vi lite grundövningar till budföring, bara springa mellan oss och äta godis. Kråka verkade fatta galoppen och gjorde dessutom lite fina ingångar med lite hjälp hos mig. Ytterligre ett uppletandeskick med synretning blev det den eftermiddagen, jag fick gå utåt i korridoren för att hon skulle dra utåt och finna föremålet.

Efter två inte helt lugna kvällar för somliga blev tredje och sista kvällen mycket stillsam. Jag lade mig ganska tidigt. Hittade en kexchoklad i väskan och den var rena himmelriket efter den inte så goda, inte så färdiga potatisgratäng vi fått till middag

Tisdag blev spårdag igen för oss! ett 150 meter långt spår med annan spårläggare (”mormor” Anne)med en timmes liggtid och en leksak i slutet. Kråka spårar lugnt och metodiskt, kollar av kanterna på doftkorridoren ibland men går inte mer än två tre meter ifrån kärnan. Duktig hund! Vi fortsatte med uppletande, smal korridor med synretning på fullt djup. Första skicket blev löjligt bra! Rakt ut och in med föremålet. Gjorde ett till men då sprang hon inte ut…tog in henne och hjälpte henne ut i rutan, med lite mer hjälp fixade hon det! Uppletande ska jag jobba mycket med framöver, det är ju jättekul…jag har bara haft lite svårt att träna det själv pga att hon skriker så när hon är uppbunden…ska lösa det så vi kan komma vidare!!

Ja vilken helg det blev! Och vilka fantastiska hundar groenendaels är!! Att få träffa så många samtidigt och se hur lika de är är fantastiskt! Lika i utseende och sätt, men ändå så olika! Små detaljer som skiljer. Jag älskar deras intensitet i allt de gör, men slås också utav att de, iaf dessa 2o, är balanserade och arbetssugna, fokuserade på uppgiften. Tillgänglighet har de även om de inte alla kastar sig över alla människor, det tycker jag är skönt.

Kråkas halvbror Monza, en underbart vacker och smart svarting!

Anna(Gilean’s kennel) och Kråka

Bäst är förstås min Kråka, som har vuxit i mina ögon! Hon har sin osäkerhet mot andra hundar och om man inte är vaksam vid första kontakten kan hon ta till aggression för att öka avståndet mellan sig och den läskiga hunden. men om man låter henne bekanta sig lite långsamt tex under en kort koppelprommenad är det obehagliga borta och det går bra! Liksom sin mor vaktar hon sina resurser, dvs mig och mina saker…detta är något jag får lära mig att se och komma ihåg så att hon inte behöver…. Nå, trots dessa saker är hon den godaste och finaste!! Jag älskar hennes lugn inför arbete, jag älskar hennes kontakt med mig och hennes fokus på det hon ska göra! Och så är hon glad nästan jämt, det älskar jag också!! Hennes fina syskon, Angie, Jeanie och Ozzy är faktiskt nästan precis lika underbara! vilken kanonkull!!

Det var trist att säga hej till alla människor och hundar och veta att några av dem kommer man troligen inte att träffa förrän nästa år på nästa kennelläger. Några kommer jag att hålla kontakten med, vi bor nära, det vore synd att inte träffas!

Noteras ska att Anne(dark’n smarts kennel) kom hem med resväska, hundar, stolar och kylväska! Bara en tröja fattigare! Bra jobbat Anne!  

Jag tyckte det var kul att hoppa in i min bil och fara hemmåt, resan gick jättebra! Fast när jag kom hem kände jag hur trött jag var…tog ett bad och sen konstaterade jag att de 300!!!! bilder jag tagit fick vänta på redigering……snark!

Fler bilder från helgen finns HÄR!!