Kråkas flygturer

i dag är det elva år sedan min pappa så oerhört plötsligt dog i från oss…..

jag vet inte vad jag tänker och känner kring det mer än en inte minskande saknad…..

Pappa kom hem….

i fredags kom min älskade man till lidköping, vi tycker det är lite jobbigt att vara ifrån varandra men jag antar att det samtidigt är nyttigt……

i lördags åkte vi till per och Åsa och deras goa ungar. de har byggt ut och om sitt torp. Det är numera ett stort underbart åretrunthus! Länge sen var det vi var där så det är så kul att se vad som hänt med huset! De är goda vänner sen många år tillbaka och jag älskar att tillbringa några timmar tillsammans med dem!! det blir lite för sällan tyvärr…..

åsa-vännen

familjen, tyvärr utan storasyster Lisa, till kerstins stora besvikelse

jag har varit borta i några dagar…eller jag har egentligen varit hemma..i barndomsstaden lidköping. det är en stad som alltid kommer att ligga mitt hjärta nära. den är lagom stor, vacker och promenad och fikavänlig   Mysigt förstås att vara hemma hos mamman! hon är härligt pigg efter sin ryggoperation. Barnen njuter också av att vara med mormor, hon är den vuxen som helt förbehållslöst leker med barnen så mycket de vill!

Kråka har levt stadsliv de här dagarna, hon är förvånansvärt duktig! hon har fullt upp med att se och höra allt, samt insupa alla nya dofter. Det blir lite problem med att träna något för det är svårt med belöning…godis hinner hon inte med…. Jag tog dock tillfället i akt att fila på utgångsläge och ingångar, hon var tvungen att komma in för att få lov att gå i väg och nosa och uppleva, detta fattade hon väldans fort och gjorde jättefina ingångar, Kul! Folk, bilar, cyklar, bussar, det mesta klarar kråka galant att passera i koppel!! till och med hundmöten klarade hon fint lilla sparven!! (något vi inte har många träningstillfällen till i skogen) Sent en kväll fick jag också ana att det är en tuff dam jag har…en överförfriskad herre fick stränga order om att inte komma oss närmre….stackarn, han ville bara fråga vad klockan var.  En svår sak med stadsliv är dock att kissa och bajsa i koppel….det går INTE! så jag har gladeligen fått gå till en park för att kunna släppa henne lös….Jätteduktig på inkallningar har hon varit, trots störningar och allt!! nåt rätt med den träningen måste jag ha gjort i alla fall….  Det låter kanske som om vi aldrig är utanför gården med kråka, men så är det inte alls. Det är bara så att vårt vardagsliv inte bjuder på så mycket stadsmiljö, därför är det oerhört kul att under några dagar få kvitto på att den miljöträning jag jobbade med när kråka var valp verkligen givit resultat!

Det är skönt att komma hem! det är himlans kallt i vårt hus så nu eldas det för fullt!

Nu ska jag fila lite på EFITkorten från i onsdags…de ska nog komma upp senare i kväll!!